Vi är var och en slavar i våra egna liv. Jag är en slav jag antar att även du är det på ett eller annat sätt. Slavar under något som vi inte riktigt kan bemästra och stå emot. Något som upptar vår tid och påverkar oss själva på ett negativt sätt. Vi har så svårt för att säga nej helt enkelt. Vi fattar att vi ska men det går inte.
Mitt liv var så tydligt på det sättet för ett antal år sedan. Detta något hade makten över mig och det fick konsekvenser. Visst fattade jag allt men känslorna tog över. Jag kunde inte motstå och det kostade mig både mitt arbete, min familj och mina vänner. Ja egentligen så påverkade det hela mitt liv och min person. Så här efteråt fattar jag inte hur dum jag kunde vara som försatte mig i allt det som hände. Jag var en slav och kunde inte motstå. Jag kunde inte säga nej.
Idag är jag i vissa avseende fortfarande en slav men inom områden där jag inte skadar andra och mig själv väldigt lite.
Många kan säkert hålla med mig om att det ibland är svårt att motstå när vi känner oss frestade. Bakelsen eller en påse med godis. Lite extra fet mat eller varför inte ett glas vin till. Vi lägger oss för sent och vi har svårt för att komma i tid till jobbet. Vi surfar för mycket på internet eller tar en kaka till. Bjuds det eller finns det så är det svårt att stå emot.
Jag ändrar mig i morgon men inte just nu. Jo jag ska gå ner i vikt men vi tar det sedan. Inte mitt i sommaren. Jo jag borde byta jobb men nu går det inte. Relationen jo förfärlig men det kanske blir bättre bara en ändring sker. Just nu orkar jag inte. Jag är hemskt ledsen att jag sårar dig jag ska ändra mig och sluta med allt.
Vi skjuter upp men samtidigt beklagar vi oss över hur det är med oss själva eller andra. Vi är slavar inte krigare.
Vi låter våra känslor styra som i sin tur riskerar det vi har eller vill ha. Vi hoppas och tror att förändringen ska komma men det ska kännas rätt och vara rätt vid rätt tillfälle. Vi skjuter upp, vi känner skuld och skam. Vi vill och vi förstår men inte just nu.
Jag är sällan fången i mitt intellekt jag är fången i mina känslor. Känslor av lust, ett sug, bekräftelse eller rädslan för förändring. Jag är fången i mig själv och jag är en slav.
I mitt inre tänker jag att jag är en krigare men det är jag inte jag är en slav i dessa situationer. Jag leder mig själv mot en ond bråd död och jag vet om det, ändå sker det.
Om och om igen driver jag mig själv att fortsätta vara slav i mitt eget liv. Nyttan att vara det överträffar nyttan att gå därifrån. Så länge jag inte fått nog och inte väljer att ta fram min väl gömde stridsyxa är jag kvar och min egen slav.
Just att få nog kanske är det enda sättet att göra på ett annat sätt och just bli min egen krigare. Det är bara det att få nog kan ta väldigt lång tid. Kanske för lång tid.
Samtal för Alla 