Allt börjar med en förväntan. En förväntan på att något ska bli som jag tänkt det. Att det jag förställer mig ska ske och det är nästan som jag från början bestämt att det är precis så det ska bli.
Nej jag säger det inte högt, ibland berättar jag inte det för någon alls. Men inom mig finns den där känslan inför en resa, ihop med min käresta, hur det ska utvecklas på mitt arbete eller hur mina barn ska få det som vuxna. Jag vet det på något sätt redan från början. Som om jag hade möjlighet att skåda i framtiden.
En del förväntningar känns det givetvis bra att ha, nästan som drömmar som inte på något sätt behöver bli verkliga och bli genomförda utan de liggare där som drömmar, som förväntningar i en framtid om vad jag ska göra, få känna eller uppleva. Uppleva hos mig själv eller hos andra.
Men ändå är det förväntningar som har en tendens att ibland göra mig besviken. Besviken när det inte blir som jag förväntat.
Denna förväntan kan både såra mig och lyfta mig. Ibland tror jag på mina förväntningar så starkt som det verkligen skulle kunna bli en sanning. Förväntningar som är högt ovanför vad som skulle kunna var möjligt. Det är som förväntningarna vill lura mig och att jag i dessa stunder är hur lättlurad som helst.
När sedan allt sker blir det inte sällan precis som jag förväntat mig. Det blir något annat.
I dessa tillfällen har jag ibland så svårt att acceptera att det blir något annat än det som jag förväntat. Eller rättare sagt det har varit så tidigare i mitt liv. Jag fastnade på något sätt i min egen besvikelse och hade svårt för att ta mig därifrån.
Idag behöver jag, då och då tala om för mig själv att ”- Nej Johan det behöver inte alls bli som du önskade det kan bli på vilket annat sätt som helat och det är också ok.”
Som tur är blir det varje dag lättare och lättare att tänka annorlunda och samtidigt blir det mycket enklare i livet. Det behöver inte bli som jag vill det kan bli som någon annan vill eller bli som det blir.
När jag lyckas minska konflikter i mitt liv genom att se min del i det som sker blir livet oftast ganska enkelt och trevligt att leva.
Samtal för Alla 
Hej! Tack för din text. Nog vanligt detta. Försöka att inte ha förväntningar, men det är svårt. Sen kan det vara så att man oroar sig inför något och så blir det inte alls så. Då får man en lättnadskänsla som man mår bra av. Men då har man ju oroat sig i onödan. Känslostormar som hämmar en, och för istället vara glad o se fram mot något så blir det negativa känslor. Bästa att inte förvänta sig något och sen ta reaktionen sen. Positiv eller negativ . Hälsn Lena
GillaGilla
Tack! Jag tänker så här att förväntningar är precis det vi ska ha under resan fram till målet blir på samma sätt som när oro inte infrias den läs la vi får efteråt. Det vi däremot ibland behöver lära oss är att acceptera när förväntningar inte infrias och att det ändå är ok! Hur tänker du när jag säger det? / Johan
GillaGilla