Ett jag mindre än ett

Jag har tidigare gått igenom flera relationer men fick inte relationerna att fungera. Så här efteråt kan jag se att jag egentligen var livrädd. Inte för relationerna men för att vara ensam och att mitt syfte därför blev att undvika detta till varje pris. Jag kan också se hur jag sökte förälskelsekicken om och om igen som fick mig att leva upp och känna mig som en kung. Jag var en kick sökare. Jag har haft långa förhållanden och korta.  Jag har bedragit och varit osann. Jag har valt relationer där jag tagit hand om den andra och där jag blivit omhändertagen. Jag har sökt reaktioner för relationens skull och jag har blivit tillsammans med kvinnor för att slippa vara ensam. Vad jag har hållit på i syfte att dämpa en känsla.


Mina egna hemliga agendor har inte varit bra varken för mig eller mina partners.

Jag hade inte koll på mig själv så relationerna var dömda på förtid. Jag insåg det inte då men jag har sett det efteråt. 

Jag var inte ett, jag var halv. Jag var inte 100 % mig i en balanserad känsla med koll på mina tankar, känslor och handlingar. 

Jag hittade också kvinnor som kanske inte heller hade koll på sig själva utan var lite som jag. Ingen av oss var ett och kombinationen blev också förödande. 

För att något ska bli ett eller mer än ett behövs talet multipliceras med något som är ett eller mera. Tal som har ett lägre värde än ett leder alltid till något som är mindre än ett. I en relation kan önskan vara att denna multiplikation ska var ett tillsammans. Kanske rent av ett måste för att relationen ska bli bra. 

Jag ni förstår. För om jag är ett och min partner är ett är inte syftet med relationen att själv bli ett utan att tillsammans kanske bli tre. Ett jag, ett du och ett tillsammans. 

Jag har ett ansvar att ta hand om mig själv i relationen och det ansvaret är 100%. Min partner har sitt eget ansvar att ta hand om sig själv till 100 %. När någon av oss inte gör detta skapas obalans. Obalans skapar i sin tur svårigheter. 

Självklart kan par hjälpa varandra i stunder av obalans, det är inte det jag talar om utan att det finns en grundbalans och ett ansvar om mig själv som bara jag kan ta. 

Jag har min del i relationen men jag har hela min andel i mig. På samma sätt har min partner. Jag är således ett. Du är ett och vi behöver båda sträva att det ska vara ett i relationen. Relation som kan vara en parrelation, en kompisrelation, en arbetsrelation eller vad för relation som helst, kort eller lång. Kort möte på stan, i affären eller ett möte resten av livet.

Kan du se din del i varför saker och ting inte blev som det blev? Det är nämligen just denna del som du behöver fokusera på också i framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s