Agera

Styrkan i all förändring ligger i att handla och agera. Utan handling sker inget. Vi kan gå från förnekelse, försvara, förklara och förstå men utan en handling sker inte det som behöver ske.

Jag har varit fylld av en massa kunskap hela mitt liv. Fyllda av en massa intellekt. Fylld av känslor som jag haft svårt att bearbeta. Fylld av känslor som jag haft svårt att sätta ord på. Jag har handlat men det har enbart förstärkt min obalans. Agerat på mina brister istället för på mina styrkor. Allt i en salig blandning och utan balans har allt snurrat runt i min kropp.


Jag har haft en massa kunskap om vad jag borde göra och även hur jag skulle göra det. Jag har ökat min kunskap varje dag om hur det i stort skulle behöva ske. Jag har också slutligen lyckats känna efter och fått fram mina känslor för att riktigt känna efter vikten av att agera. Jag vet att det för andra kan vara tvärt om, vara fylld av känslor men utan tanke. Då behöver resan ske åt andra hållet.


Fylld av kunskap och fylld av känslomässig förståelse har jag gått igenom livet. Talat om det som behöver ske. Snackat, snackat,snackat. Mitt ego har fått ta mycket plats. Egot har briljerat, visat upp sig, fördömt,  fortsatt att förneka, försvara, förklara och förstått. Men vad mitt ego också visste var att om han (jag) kliver in och agerar tappar egot i mig sin kontroll. Nej nej dit ska jag inte.


Resultatet har inneburit att jag varit kvar i mina tankar och känslor om mig själv utan en tillstymmelse till förändring. Jag har fortsatt att vara jag i egenskap av mitt ego med status plus/ minus 0. Lika förvirrad men på en högre nivå.


Så här efteråt kan jag inte förstå hur jag då stod ut med mig själv. Jag gjorde så gott jag kunde men beklagligt.


Inget fick mig att agera. Inget stod emot mitt motstånd att gå till handling. Jag var fången i mig själv där mitt ego kämpade, med framgång för att hålla mig kvar i ett handfast grepp av låg självkänsla med ett handlingsmönster som bara ökade min känsla av ensamhet. Med fördolda rädslor som fick mig att stöta bort allt omkring mig.

Bristen i mina insikter var att jag inte agerade. Jag gjorde inte det som behövde göras. Jag tog inte ansvar för mitt eget liv genom att vara ärlig och sätta mig själv i första rummet. Jag trodde att jag gjorde det men då genom att agera i eget syfte för att få något. Jag trodde att jag gjorde det men resultatet blev ensam, övergiven och utsatt. Jag fick vad jag kände innerst inne, en bekräftelse på min låga självkänsla. Egot blev både stolt och nöjd.

Det är som att tänka att jag ska gå ner i vikt men aldrig förändra mitt ätande, bara tala om det och inte agera på orsakerna till att jag tillåtit mig gå upp i vikt. Sedan beklaga att inget händer. Det blir enbart ytterligare ett misslyckande.

Vad gjorde jag för fel?

För min del handlade det om att jag inte rannsakade mig själv fullt och fast och öppet och utan undantag. Jag lät bli att granskade mina tankar och känslor efter de instruktioner jag fått. Jag gjorde det på mitt sätt och utelämnade på ett raffinerat sätt vissa viktiga detaljer. Jag agerade inte fullt ut. Jag kapitulerade inte fullt ut. (Jag återkommer om detta med kapitulation senare i veckan). Kort handlar kapitulationen om att släppa kontrollen.

Detta ledde inte till den förändring jag önskade utan bibehöll bara min grundkänsla av att inte duga och inte vara utvald. Jag agerade inte i mitt förändringsarbete och kunde därför inte heller agera i mitt handlande mot min omgivning och främst mot mig själv. Jag var fast i mig själv.

Det som fick mig att gå till handling vad de konsekvenserna jag fick av att inte agera. När konsekvenserna blev för outhärdliga och jag hade fått nog fattade jag ett beslut och agerade. Jag kapitulerade och gjorde som min mentor tidigt hade sagt. Jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag kapitulerade och bad om hjälp. Mitt första agerande var den avgörande kapitulationen som sedan ledde till en rad viktiga agerande.

Hur ser det ut i ditt liv? Har du all kunskap som behövs men agerar inte? Kan det vara så att du behöver kapitulera och släppa på ditt behov av kontroll?



Lämna en kommentar