Hur vet jag vad kärlek är?

Hur vet jag när jag är kär och känner kärlek? Hur känns det när jag tycker om någon djupt i mitt hjärta? Vad ska jag känna och hur upplever jag det? Känns det i hjärtat, huvudet, magen, tårna? Ja var sker det? Hur vet jag att det är kärlek och inte andra behov som närhet, slippa vara ensam, sexet, vara behövd osv? När är det rätt syfte för mig och när är det fel syfte?

Det finns inga rätta svar. Det viktigaste för mig är att jag lyssnar till hela mig och tar mig tid till att känna efter. Arbetar med mina insikter om mig själv, mina värderingar, mina karaktärer, min ärlighet för mig och min ärlighet mot den andra. 
När jag vågar vara ärlig mot mig själv försvinner tveksamheten och frågorna. Ärligheten underlättar för mig eftersom jag då också är ärlig mot den andra om vad jag vill och vad jag inte vill. Båda kan göra ett eget val utifrån situation när syftena inte är dolda. 
Det har historiskt varit så lätt för mig att dölja mina inre dolda behov i ord som kärlek, närhet, omsorg och sex. Jag kunde tänka kärlek men kände det inte.  Bara jag, vet vad det står för innerst inne och kan sätta rätt ord på vad den djupa kärlen är.
Jag har många gånget lurat mig själv och trott att den jag älskar är min kärlek i livet. Jag har sedan successivt förstått att det handlat om mina rädslor att vara ensam, utan sammanhang, sex  och avsaknad av bekräftelse från någon annan. När behoven svalnat, tillfälligt, har också min så kallade  kärlek svalnat. Många gånger har det varit en självisk handling för att få, inte i egenskaper för att ge! 
Jag har haft beteende i mina relationer som så här i efterhand verkligen visat mina dolda syften med mina relationer. Jag fattade det inte då men ser det så tydligt idag hur det var. Exempel på detta var att jag hade svårt att stå upp för min relation utåt, var otrogen, sökte öm bekräftelse utifrån, var inte tillräckligt nyfiken på min partner, flirtade med andra, visade intresse när jag ville ha nått men visade inte lika tydligt intresse och bekräftelse i övrigt. Jag styrde min omsorg om andra utanför min relation, i större utsträckning, istället för inåt. Inte ens min omsorg om mig själv klarade jag av att prioritera. Det blev en lögn både för mig och min partner.
Lösningen för mig är att möta mina rädslor och vara öppen och ärlig med mina syften. Aldrig tveka med att öppna min agenda för den andra. Tvekar jag så ligger det en oärlighet och en rädsla som lurar bakom hörnet med dolda syften. Då behöver jag snurra det med mig själv ytterligare innan jag finner svaret.

Ärlighet, ärlighet, ärlighet mot mig själv. Resten ger sig.

Hur ärlig är du i dig och med din kärlek? Har du mött kärleken?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s